I natt har en kamp av sällan skådat slag utkämpats i min säng. Kampen stod mellan mig och katten Frasse. Frasse är en go’ och fin katt som jag älskar mycket mycket. Men han har ett sätt att fullständigt dominera den säng/soffa/fotölj/knä han väljer att lägga sig i. Dels genom utrymme (han kan fylla en fullstor säng alldeles själv), dels genom sin tyngd (tro mig, en sjukilos katt väger flera ton om han vill).

I normala fall går det bra, men när han anser att det börjar vara dags att stiga upp (läs: ge honom mat!) så börjar han trängas. Han lägger sig med fördel mitt på sängen, och samtidigt då också täcket, och lämnar så lite som möjligt kvar åt mig.

Nå, flytta på kattskrället då, säger du, vän av ordning. Jovisst, men det låter sig inte så lätt göras. Flyttar jag honom en liten bit, så makar han bara helt sonika tillbaka. Flyttar jag honom till korgen som står en bit bort från sängen så släntrar han tillbaka, ännu större och ännu tyngre. Går jag ner och lurar in honom i köket så funkar det inte längre. Han väntar snällt i hallen tills han vet att jag säkert inte ska finta honom, stänga köksdörren och gå upp igen (jo, det är alldeles sant!). Slänger jag ut honom så funkar det naturligtvis, med den följden att jag sen ligger vaken och tycker synd om honom så då vinner han lik förbannat!

Nej, enda chansen att få sova vidare är att vinna över honom, dvs vinna tillbaka sängen och täcket. Det göres enklast (i dess allra minst bokstavliga betydelse) genom att man föser undan honom och drar täcket över sig. Problemet är bara att Frasse besitter 18 klor i storleken av 1-tums spik. När han spärrar fast dom i täcket sitter han där. Jag föser och föser men han rör sig inte en millimeter. Jag tvingas då sätta mig upp i sängen, lyfta ena sidan av täcket och helt enkelt lyfta det rakt upp så att han av tyngdlagen tvingas på fall.

Typ.

Problemet är just dessa nyss nämnda klor som borrar sig fast och där hänger han. Långsamt flyttar han tass för tass, han blänger ilsket på mig, flyttar en tass, klättrar sakta men säkert nedåt på det upplyfta täcket. Till slut har jag övertagit mitt täcke och säng igen!

Typ.

Jag nöjer mig med 2/3 för det räcker gott för mig att sova. Detta har då tagit cirka 30 minuter av min nattsömn och jag är klarvaken. Visst somnar jag om efter ytterligare en halvtimme, men då har jag förlorat ca 1/8 av min nattsömn, vilket är mångdubbelt mer än den 1/48 som Frasse förlorat. Han är dessutom tryggt och förnöjt insomnad innan jag kommit in under täcket igen.

Skjut kattjäveln då, hör jag nån säga. Jodå, tanken har slagit mig, men… nej. Frasse är Frasse och man kan inte ta ihjäl folk och fä för att dom gör det dom är skapta till att göra.