Jag har snott detta från svägerskan som i sin tur snott det från.. nån som nog också snott det nånstans ifrån… kanske… tror jag…
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Köpte egen traktor!!
Höll du några av dina nyårslöften? Ja, eftersom mitt ständiga löfte är att inte ge nåt löfte.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, ett par stycken.
Vilka länder besökte du? Njaeee… räknas Göteborg?
Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? Lugn och ro och lite mer ”go” i kroppen.
Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 12 juni, bäste vännen G:s 50-årsfest.
Vad var din största framgång 2010? Att jag funnits där för min familj.
Största misstaget? De vanliga, sagt och gjort saker jag inte borde sagt och gjort.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att mamma överlevde infarkten.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Varken eller, däremot har jag varit mer sliten än på många år.
Vad önskar du att du gjort mer? Kramat familjen.
Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit.
Blev du kär i år? Inte igen, men fortfarande!!
Favoritprogram på TV i år? Stargate Universe.
Bästa boken du läste i år? Svårt… så många bra…. kan inte välja….
Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Byggde på den inbyggda bron.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej, för jag har haft frun vid min sida och då är allt bra.
Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Min stil?? Lätt tillbakalutad, fotpall och laptop! 
Vad fick dig att må bra? När barnen var hemma hos oss, eller vi hos dom!! Oslagbart!
Vilken kändis var du mest sugen på? Jösses!! Jaa du… Ola Salo hade vart kul ha hemma på grillafton.
Vem saknade du? Faktiskt, för första gången på några år, min pappa. Kan ju bero på att det nu är drygt åtta år sen han dog och att man kan börja tänka på honom utan att det känns konstigt.
De bästa nya människorna du träffade? Måste vara alla sköna människor i Göteborg i somras! Vilka fantastiska människor!!
Jaha… var det allt det???
Ont krut förgås inte så lätt 😉 Nä, vi får verkligen vara glada och tacksamma att gumman är så kry som hon är nu. Att vi får behålla henne ännu ett tag…
Överlever man tre (minst!) infarkter så har man haft lite tur, så är det bara. Det är ju klart att man inte tänker sig eller väntar sig det värsta i såna här fall, men det ligger ju där i bakhuvudet hela tiden.
Tänk, jag vara aldrig riktigt orolig för A och infarkten. På något sätt visste jag att det skulle gå bra. Men det är klart. Kul var det ju inte! Hade jag träffat henne mer under den tiden hade jag nog oroat mig mer också. Då hade jag ju sett hur hon mått. Skönt att det gått så bra. Det är något att vara glad och tacksam över! Kram!