På morronen när jag vaknar har jag en fadd, lätt obehaglig smak i munnen. Jag luktar lite armsvett, är hungrig och pinknödig. Eftersom jag tillhör den halva av mänskligheten jag gör händer det även att jag har morronstånd. Jag gäspar, kliar mig lite, kisar och blinkar och stiger upp ur sängen. Är det arbetsdag vill jag ha frukost tämligen direkt, är det ledig dag kan den få vänta ett tag. Besöket på toaletten däremot avklaras per omgående. För er damer som undrar kan jag berätta att morronståndet brukar lösa sig självt.

Normalt sett klär jag mig, äter frukost, borstar tänderna och åker till jobbet. Där pular jag på med det som ska göras tills det är dags att gå hem. Väl hemma igen blir det middag, lite hemmapyssel, familjeliv, städ-tvätt-disk, TV, dator åsså gonatt igen. Jag har tagit mig igenom ännu en dag, dragit mitt strå till stacken, lever i vetskapen att mina barn mår bra, att ingen närstående gått bort och att livet lever vidare enligt känt mönster.

Jag är en vanlig man. Jag är i stort sett trevlig, men kan säkert vara otrevlig ibland, både medvetet och omedvetet, Jag har fördommar som oftast kommer på skam, men ibland blir de (sällsamt och intressant nog) bekräftade. Jag vill gärna tro att jag går att lita på, men sånt vet man ju inte för man är ju bara sig själv, och bara nån annan kan bedöma sånt. Jag har fel ibland och rätt ibland. Jag vill väl, försöker vara en god människa. Jag ser saker som är bra och tar till mig det, ibland blir det bra, ibland dåligt. Jag ser saker som är dåliga och försöker rätta till dom, ibland blir det bra, ibland dåligt. Jag vill leva mitt liv i lugn och ro, tryggt utan hot mot mig eller de jag håller kär. Jag vill medverka i ett samhälle där alla får plats, oavsett vilket kön, sexuell läggning, hudfärg, religion, födelseort, dimension eller planet man kommer ifrån.

Jag kan vara rädd och ängslig inför det nya, okända, främmande, men jag vet också att det fort går över, att det okända oftast inte är okänt utan bara det kända i ett annat ljus, att det nya inte är nytt utan bara det gamla fast från ett annat håll. Jag vill inte kalla mig vis och erfaren, men jag har (så här drygt halvvägs genom livet) ändå skaffat mig en livserfarenhet som jag faktiskt kan dela med mig av.

Jag är också till 100% fullständigt och ovillkorligen övertygad om att detta gäller för 99,99% av världens övriga befolkning.

Så nu vet ni det, SD, varför jag aldrig kan bli en av er!