Ruben Larsson rynkade på pannan när han kom in. Visst hade han lagt kniven på bordet, men inte sådär. Nu låg den på rygg, med eggen riktad upp mot taket, mitt på bordet i snickarboa. Ruben mumlade för sig själv nåt om begynnande demens och plockade upp kniven.

Han fortsatte med sitt, av ett toalettbesök avbrutna, projekt och arbetet flöt på som planerat. Hustrun ropade att maten var klar så Ruben gick in i huset för att äta. En timme senare kom han ut i snickaboa igen för att göra klart den lilla trägubben han höll på med. Han stannade tvärt i dörren. Något var fel. Igen. Kniven. Igen. Den låg mitt på bordet, på rygg med eggen riktad uppåt. Den här gången var Ruben säker. Han hade INTE lämnat den så där! Ruben stod tyst och funderade.

”Jo men int’ ska du håll’ på sådär int’.”, sa han rakt ut i luften. ”Kniven behöv ja’ ju för att gö’ klart gubben. Låt bli kniven, är du snäll.”. Det var knäpptyst i snickarboan, inte ett ljud hördes. Det knäppte några gånger i väggarna (solen var på väg ner) men annars var det tyst. Ruben tog upp kniven igen (kändes den inte lite kall) och snickrade färdigt den lilla figuren.

Till slut var den färdig, en liten trägubbe som av någon anledning var lite snarlik Rubens gamla konfirmationspräst i sockenskyrkan. Ruben fnissade lite när han kom ihåg hur prästen en afton småsprungit runt, med en bekymrad rynka mellan ögonen, och frågat efter Ruben. Alla kamrater, som utgick ifrån att Ruben gjort något ofog och nu skulle få en rejäl bassning, lät prästen förstå att dom inte visste var Ruben höll hus någonstans. När Ruben senare fick frågan vad saken gällt svarade han stilla: ”Han skull’ ba’ ha en snus…”. Nåja, prästen var vid god vigör fortfarande, om än gråare och rynkigare, men så här såg han ut på den tiden i alla fall.

Ruben såg sig om i snickarboa för att kontrollera ifall något annat inte låg som det skulle, men så var inte fallet. Allt var på plats, allt hängde där det skulle hänga. Ruben smålog lite och noterade att demensen kanske var på gång i alla fall. Han lade kniven på sin plats bredvid vinkelhaken på bordet. Han kastade en snabb blick runt väggarna, släckte lyset, stängde dörren och gick in till Hustrun och kvällskaffet.

Inne i den nu tomma och mörka snickarboan vändes kniven sakta upp på rygg….