Torbjörns Blogg

sjöng Ronny Eriksson i Euskefeurat för ett antal år sen, och jag kan bara instämma med hela mitt hjärta!!

Så har man då efter lång utprovning hittat en tandboste som man gillar. Den fungerar i munnen, rengör som den ska och passa fint i handen. Helt enkelt Tandborsten med Stort T!!

Vad händer då?? Jo, nästa gång man går på affären för att införskaffa en tandhygiensartikel av önskat format och design så FINNS DOM INTE LÄNGRE!!! Då har dom ändrat stråvinkeln eller böjningen på skaftet eller lagt till plackrensningsflärpar eller tagit bort de där små fina borsten längst fram som gnuggade bort det där sista på just mina tänder, eller så har dom bara sett till att dom inte längre finns i grönt!!

HUR KUL ÄR DET EGENTLIGEN, på en skala???

Samma sak med tandkrämen. Plötsligt är den där, den som smakar bra, lossar på tandstenen och får mina tänder att kännas lika lena som munvädret på en proffspolitiker. Sen, vid nästa inhandling, är den borta för att aldrig mer komma åter.

Det ska designas om, förändras och pillras till varenda månad med dessa rengöringsverktyg. Man vet aldrig vad som gäller, man FÖRVÄGRAS denna lyckliga stund på morronen då ALLT känns som vanligt, inga överraskningar, inga nymodigheter, inga konstiga påfund, utan bara en enkel tandborste i min mun, en stilla stund av oföränderlighet. Är det att begära för mycket??

Det borde vara en mänsklig rättighet att få ha samma typ av tandborste, var än i livet man befinner sig. Vill man byta, ok gärna för mig, men RÖR INTE MIN TANDBORSTE!!!!

MAn kan rent av misstänka att vi blir… törs jag säga det… lurade!!!! För visst är det märkligt att denna tandborste, som tidigare utlovade en perfekt ren mun med perfekt resultat, nu inte längre duger utan det måste till en helt ny modell för att rengöra min mun. En modell som liksom av en slump råkar vara en aningens dyrare än den förra.

Var den förra modellens reklamkampanj bara ljug?? Var det falsk marknadsföring från deras sida?? Hur blir det nästa månad då? När nästa modell kommer? Är den gamla modellen (som inte längre går att köpa) livsfarlig att använda? Får jag cancer av den? Kommer mina tänder att falla ut? Börjar det växa gröna svampar på mina tänder?

Jag skulle faktiskt kunna respektera dom ifall dom sa som det var. ”Nu gör vi en ny modell så att vi kan tjäna ännu mera pengar på att du ska slippa lukta råttfälla i munnen!!” DET vore rakryggat och ärligt! Nu känner jag bara att dom ljuger för mig!!

Jäklars så skönt det var att få ur mig detta!!

Vi har ju alla undrat genom tiderna hur Tomten laddar upp så här dagarna innan julaftonens arbetsinsats. Jag kan idag berätta den osminkade sanningen:

Så nu vet ni!!

Vår minst gamla bil, golfen Pugh, har haft en liten ålderskrämpa bestående av ett glapp i blinkersen, den främre, närmare bestämt vänster fram. Blinkersen består av ett lykthus, en lamphållare samt en sladd med kontakt som levererar strömmen. Jag har hela tiden trott att problemet varit lamphållaren, som med bajonettfattning fästes i lykthuset, så jag har kämpat med tändstickor, kabelstrips och annat milt våld för att få bukt med glappet.

Ack vad jag bedrog mig.

Häromveckan uppdagades att det inte alls var lamphållaren utan den tidigare nämnda sladden med kontakten som innehöll själva felet. Två tunna sladdar leder fram till denna kontakt och de sitter sen i två små stift som är ingjutna (naturligtvis!!) i kontakten. Efter att ha konstaterat att ena kabeln i princip var av (därav glappet) och den andra på god väg så gjordes ett försök att inhandla en ny kontakt.

Ack vad jag bedrog mig.

På Bilbolaget hade dom förmodligen redan julledigt för där fanns ingen inne just då som kunde hjälpa mig. Så vad göra? Det var bara att plocka fram de gamla elkunskaperna från fornstora dagar och utföra en sk ”gräsmattsreparation”. Detta kan bara gå käpprätt åt pipan och sluta med en extra dyr verkstadsräkning som salt i såren, var min för stunden enda härjande tanke.

Ack vad jag bedrog mig!

Med tillhyggen som kabelskalare, lödkolv och morakniv samt en näve material bl a bestående av gamla kabelstumpar, ett par krokodilklämmor, 2 cm ståltråd samt ca 1 meter eltejp hade jag på fullt accteptabel tid lagat den krånglande blinkersen. Den gamle romerske bilreparguden Bilius Fixus måste ha haft sin vakande hand över mig den dagen för denna bakficksreparation håller fortfarande, en hel vecka senare, för både gupp och kurvor!!

Tack Yngve!!

… alltmer. Julen. Denna stressen och pengaflödets högtid. Denna helg som lockar fram det bästa och värsta ur oss. Denna tid på året då vi som mest behöver ljus och värme, så gräver vi ner oss i klappträsket.

Men Jul är Kul!!

Jag är fortfarande tillräckligt barnslig för att tycka om klapparna, maten och pyssel-pyntet.

Stockholm är stället för årets firande, en premiär för oss. E bor ju därnere numera och snart ska O dit också så det kanske blir något återkommande det här. Bil söderut, övernattning i Sundsvall och beräknad ankomst hem igen fredagafton. Mycke’ bil blir det men det är det värt!!!

… att jag måste skriva nåt här så då är det väl bara att lyda!!

Förra helgen var vi i Stockholm och firade 1:a advent med E&H. Fredagen var vi på ”staan” och kikade på julskyltningen på NK. Storslaget och påkostat. Inne i NK var det lika glättigt men ack så dyrt!!! Tur man slipper handla där.

Champangebaren besökte vi dock, för där jobbar ju K. En champis som heter ”Ruinart Blanc et Blanches” drack vi (135:-/glas), en skål med jordgubbar (55:-) åt vi samt en skål med nötter (0:-). Mumsigt värre men kanske inget man ska vänja sig vid.

Lördagen var mer en vilodag med lite handling och på kvällen åt vi middag hos Ö. Mumsigt och gott även det, Tacospaj med ris och sallad. Gott vin och gott vin drack vi till det.

Söndag = Julmarknad i Gamla Stan. Små träbodar med allehanda kommers inuti. Mysigt och lagom kallt. Vi gick precis som högtalarna skramlade igång och talangjakten började! Tur!!!

På söndagkväll hade E stor adventsbjudning med glöggmys och gotter. Alla var där (12 st blev vi till slut!) och det var sådär mysigt och gosigt som bara en familjekväll kan vara. Sent blev klockan och isäng gick vi.

Måndag var avresedag så det blev mest packning och soffsittning tills det var dags att åka till flyget. Där på flygplatsen träffade vi en bekant som haft semester i Thailand och som fastnat där pga kravallerna. En vecka extra fick dom i solen men, som dom sa ”den sista veckan har i mig inte vart nån semester inte!! Hela dagar på biljettkontoren för att hitta nån resa hem igen.” En militärbevakad bussresa till Phuket hade fixat det hela till slut.

Väl hemma hamnade jag i snuv-koma – igen! En hel vecka i soffan med näsdukar, huvudvärk och febran – igen!! Jag hoppas så innerligen att detta var sista gången. I onsdags kände jag att hela min Yessamling skulle vara värt att ge bort bara jag slipper bli förkyld igen!!!!

Julshow. Hur kul som helst, hur bra som helst. Sälteatern visar verkligen på sin bredd som teatergrupp. Inget är för svårt för dom och inget ämne lämnas oberört. Dom agerar, sjunger, dansar och spelar allt själva. Obegränsagt begåvat och… ja, man kan bara älska dom!!

För nu.

Det är ju alltid roligt att få post, och efter några dagar med rätt mager utdelning (och ett krystat ”vi fick i alla fall inga räkningar!!”) var postskörden ansenlig, för att inte tala om rejäl.

Väl hemma gicks posthögen igenom och det visar sig att undertecknad fått sig hemskickat inte mindre än tre tidningar av Illustrerad Vetenskap, samma nummer. En trio. En trippel.

När jag sitter där med mitt triss och funderar börjar jag tänka på hur det kommit sig att jag har så många. Mysteriet känns till en början olösligt men de få, små grå jag har kvar kämpar tappert och det kommer så sakteliga smygande en förklaring mig tillhanda.

IV No 1: Ett erbjudande via posten om tre nummer av tidningen och en sån där liten FM-sändare som man kan koppla till sin dator eller MP3-spelare och få ljudet uppspelat i stereon, eller bilradion för den delen. En kul liten nyttopryl som är till 100% totalt och genomgående onödig!!

IV No 2: Ännu ett erbjudande via posten, denna gång om tre nummer av tidningen och med en MP4-spelare som lockbete. På denna spelare kan man se film, om jag fattat allt rätt. 1Gb minne och allt. En riktig måste-pryl. Ett visst samband mellan No1 och No 2 fanns säkert vid själva beställningstillfället men i såna fall har det minnet totalt bleknat bort.

IV No 3: Ligger snuvig och febrig i soffan och tycker så där synd om mig själv som bara en förkyld man kan göra. Då ringer telefonen och jag känner ett spritt av glädje i min kropp! Tänk!! Nån vill prata med mig och ringer till mig, bara till mig!! Världen kanske inte är ond i alla fall!! Nu erbjuds jag tre nummer av tidningen och dyra japanska, dyra grillknivar, både dyra och bra och snygga och japanska. Sa jag att dom var dyra? Fullständigt nödvändiga för att lyckas i köket och med maten.

Så, mysteriet löste sig av sig självt och jag kan andas ut och lägga mig i soffan för att vila min av allt detta tankearbete utmattade hjärncell.

Då slår mig en tanke. Har dom inga som helst spärrar i adressdatabasen på Illustrerad Vetenskap?

Då slår mig en annan tanke. Är det ens dom jag gör affärer med??

Då slår mig inga fler tankar och jag kryper darrande ner under filten och låtsas att världen är vacker….

Ytterligare fyra arbetskamrater har nu fått sin uppsägning klar. Nu är det alltså 11 fasta, 2 visstids och 2 Lernia som fått gå, i mitten av januari går de sista hem.

Det värsta är att detta troligen inte är slutet då vi, som ytbehandlande företag, ligger sist i kedjan och därför inte fullt ut märker av nedgången ännu.

Annars är allt bra.

Fast det har man ju inte när man har eget hus på landet. Nåja, höstens sista plock och stök inför vintern är nu (förhoppningsvis!!) avklarat. Vi har tagit in torkställningen, stoppat åt ventilerna runt stenfoten och satt upp en lyskvist.

Trolskt så det förslår!! Zappa är rätt trött nuförtiden och han har lite jobbigt med allt hår som växer fram mellan hans trampdynor. Jobbigt att hålla rent. Så han sover rätt mycket numera.

Nåja, han sover i alla fall gott. Annars är hösten rätt fin, så även rönnen. Medan den finns kvar.

Byns vattenförening har haft möte och vi beslutade att allt har varit bra, allt är bra och allt ska fortsätta att vara bra.

Typ.

Så har man då köpt sig en ny leksak. En iPhone, minsann!!

Mycket cool, mycket finesser och en extremt hög pysselkoefficient!! Många knappar, spel, tillbehör och skojserier. Vad? Ringa? Jo, man kan ringa med den – om man vill. Men vem köper en telefon för att ringa med idag???

Nåja, skämt åsido så finns där en massa andra kul grejer som av och till kan vara bra att ha. En bra kalender, en adressbok av hyggligt slag samt en bra kamera. Ja, åsså en telefon också ja.

Hitills har den mesta tiden gått åt till att fundera ut hur allt fungerar och att lära sig genvägar och att helt enkelt kunna använda den, men nu har jag kläm på det mesta och kan börja roa mig ordentligt med den.

Kanske är det lite tidigt att fundera på den men å andra sidan är det ”bara” åtta veckor kvar nu. Förra julen var en lite konstig jul då det var första gången på…ja, herregud, 27 år som kärnfamiljen inte var samlad. E hade pga arbetet inte möjlighet att komma upp så vi fick fira jul utan att ha henne fysiskt närvarande, dock fanns, och finns, hon ju alltid i våra hjärtan!

Denna jul är det samma sak igen, dock med en viktigt skillnad. Då E:s pojkvän av olika skäl ville fira jul med en släkting (helt riktigt och helt rätt!!!) så såg det ett tag ut som om E skulle bli hemmavid ensammen och övergiven i storstadens förföriska villervalla. Vilken förälder kan stillatigande betrakta ett sådant skeende utan att ingripa. Ja, inte vi i alla fall!

Så, vi ska packa in oss i bilen (mest troligt) och kuska ner till Sholm för att fira jul där. Behöver jag berätta att glädjen stod högt i tak på Cirkel 12 när vi meddelade vårt beslut? Nähä… inte det. Då gör jag inte det heller.
Semesteransökningarna är inlagda och sen ska väl bara en totalt oväntad finansiell uppgång kunna hindra vår resa.

På något egendomligt vis känns det som om det var länge sen det kändes så roligt att planera en julafton. Jag ser det som ett gott tecken för framtiden!!

Ibland går livet i såna där uppförsbackar som man bara inte kan komma undan utan bara är att kämpa sig igenom.

Förra veckan var en sådan vecka. Först så var jag förkyld hela veckan (och är fortfarande!!). Lägg sen till Moderns lilla hjärtinfarkt, taskig nattsömn och ytterligare varsel på jobbet så fattar ni kanske.

Som grädde på moset fick jag inte åka hem direkt efter jobbet i fredags utan då bar det av till Rotan ute i ”hamn” där vi hade ett gig på kvällen. Hemma halvtvå på natten, upp klockan 8 för att hjälpa I att flytta….

Idag (söndag) har det inte gått fort med nånting, och i morron är det måndag….

Så.

Mysteriet med de opassande vinterdäcken är nu löst.

För att gå till botten med allt besökte jag min lokale däckleverantör. Han skruvade raskt bort ena badäcket och konstaterade kallt att det mycket riktigt satt en distansring på navet. Medelst hammare och kniv petades den bort från bakhjulen med en elegans som fick mig att skämmas.

Framhjulen var dock ett litet aber för det gick inte komma åt skarven med kniven. Hammare, kniv, skruvmejsel och 7 svordommar senare lossande det hela och samtliga vinterdäck var på plats.

Efter en utväxling av monetära medel avgick underteckands ekipage vidare till jobbet.

Men nu vet jag i alla fall hur det ska vara.

Idag skulle jag vara duktig och byta till vinterdäck. Då Tojjan befinner sig hos J så började jag med Pughen. Jag samlade ihop domkrafter, järnrör, smörjfett och varma kläder och satte igång.

Jag avlägsnade mutterskyddet, lossade hjulmuttrarna och hissade upp bilen. Så långt allt väl.

Jag skruvade bort alla hjulmuttrar, tog bort sommardäcket och letade fram rätt vinterdäck. Så långt allt väl.

Jag kollade rotationsriktning, och bröt ihop kroppen, satte mig på knä för att sätta hjulet på plats och lyfte upp det. Så långt allt väl.

Nu började problemen. Det finns på den del av hjulet som sitter kvar på bilen (centrumnavet tror jag det heter) ett hjullager med tillhörande fläns runt om. Denna fläns är ca 7 cm i diameter. Hålet på fälgen som jag försökte sätta dit är ca 6 cm. Efter att ha kämpat, lyft, slitit , muttrat, svurit och varit på ett allmänt dåligt humör så inser jag faktum att fälgen helt enkelt inte passar på hjulet!!

Jag sätter mig ner och funderar och kan inte för mitt liv förstå vad som hänt, ty detta är SAMMA HJUL SOM JAG TAGIT BORT FRÅN BILEN FÖR BARA NÅGRA MÅNADER SEN!!

En lösning är att jag är dum. Jättedum. Så dum att avlivning vore humant.

En annan lösning är att någon varit här och bytt hjul med mig.

Jag är ännu inte säker på vilken lösning jag skulle föredra.

Fortsättning följer…