Torbjörns Blogg

I ett tidigare inlägg nämnde jag en berättelse jag ville skriva om ett möte mellan min figur Ruben Larsson och en bokkaraktär vid namn Benjamin. Den har börjat ta form men det går sakta. Mest för att Ruben trilskas. Så fort jag löst en del av deras konversation säger Ruben nåt som tar oss i en helt annan riktning och jag får börja om.

Eller så är det Benjamin som påpekar att det inte alls gick till så utan… ja…. och där står jag.

Men grunden finns där, nu gäller det bara att få gubbarna att sätta sig ner och göra det dom ska göra.

Vår 25:e bröllopsdag passerade häromdagen och det var en tillställning värd att nämnas. Själv tillbringade jag den på jobbet, som vanligt, medan K såg till att hon befann sig hemma hos mamma, 12 mil härifrån.

På aftonen var jag hos en god vän och surrade bort några timmar innan jag åkte hem och såg TV. K dök upp vid niosnåret på kvällen, vi drack en kopp te och gick sen isäng, för jag skulle ju upp och jobba dagen efter gubevars. Så spännande kan det vara minsann!!

Dock kommer vi snart att tillbringa en helg på IKEA och en annan i London så det ska nog firas ändå, ska ni se.

… fortsätter att blåsa. Först ut var en nygammal blombänk.

Kanten är ny, en del jord är ny men platsen är urgammal. 😛 Sen har luftvärmepumpen kommit på plats.

Där sitter den och formligen sprutar ur sig go’ och fin värme! I hela huset!! Sen har vi bytt ut köksfläkten och tillhörande fläktskåp. Här ser vi skillnaden mellan den gamla och den nya väggfärgen.

Slutligen ser vi hur det ser ut när allt är på plats!

Dessa, för prostatacancerforskningens skull, promenerande herrar passerar Byn idag. Var förbi uppe i ”forrsch’n” nu mitt på dagen och träffade kort Hr Aschberg. Hr Fylking var på reportage så han dyker upp senare under dagen. Tydligen ska dom övernatta utanför bilverksta’n här i byn innan dom fortsätter mot Stan i morron. Ska försöka lägga ut en bild senare idag.

Nu när snön är borta från gården så tar annat jobb vid. Nu är det veden som hägrar och den sliter man SÅ ogärna med!! Det är dock inte särdeles mycket så det tar nog inte så många dagar, bara man ligger i lite.

Fast det ska ju krattas också.

Och nya köksfläkten ska monteras.

Gården måste krattas.

Åsså veden då….

Det tinar och har sig, världen är snöfri, fast inte vår gård. Där ligger en hel del snö kvar, vägrar att försvinna, biter sig fast som om det gällde livet!!!

Infarten är, som alla kan se, bra medan gården är desto slibbigare. 🙂 Nåja, kommer tid kommer råd. Vi ska grusa ordentligt i år.

Men som en vis syster sa häromdagen: ”Infrastruktur tar tid!”

Denna fredagkväll bjöds vi på en lite improviserad konsert. Läste i tidningen att Janne Schaffer skulle besöka oss för en kyrkokonsert tillsammans med domkyrkoorganisten Marcus Warg från Luleå. Vi kastade oss iväg på en skön fredagkväll.

Detta var i sanning en enastående och enorm upplevelse!! Schaffers bländande, mjuka och stilfulla gitarrspel smälte ihop med Wargs orgelspel. Vi bjöds bla på ”Norrland”, ”Claire”, varsina improvisationer samt ”Brusa högre lilla å” och ”Så skimrande var aldrig havet”.

Tårarna bara rann. Jag MÅSTE lära mig att ta med näsdukar till konserter. Jag är ju svag för kyrkorgel som det är, och när den sen är kryddad med Janne Schaffer kan det ju bara inte bli bättre.

Uppfyllda av musiken åkte vi hem, alldeles knäsvaga och nästintill stumma av allt vi känt och hört. Vi kokade en kanna té, gav katterna mat och vi satte oss ner för att bara njuta av kvällen.

Då kräks Frasse upp middagen på köksgolvet…

Måns Zelmerlöw intervjuades på radion idag och det var väl trevligt och så. Han ska tydligen ut på en alldeles egen turne med en alldeles egen turnebuss och ett alldeles eget band.

Bandet, ja.

Han var alldeles lyrisk för han skulle ha med sig ett ”stort femmanna-band”. Ett stort femmanna-band.

Hur stort är ett stort femmanna-band? Är dom särdeles bredaxlade? Eller är dom långväxta? Tjocka? Snackar vi Svullo eller Arnold? Intressant tankegång.

En annan tanke kommer då i min skalle…..

Hur litet är då ett litet femmanna-band?

Så var denna påskhelg över. Ett dubbelt 50-årskalas, hemmavarande döttrar och ett strålande väder har tagit ut sin tribut så nu ska det banne mig bli skönt att få komma tillbaka till jobbet och få vila upp sig lite innan nästa helg.

Våren är på full frammarsch här med den sedvanligt spännande infarten. Snön smälter och gör infarten spårig och svårkörd. Men, inget livar upp en dag som att börja den med slalomkörning mellan snövallarna. 😀

Snart får vi börja kratta…..

Tänk er en knallblå himmel, öppna fria vidder i alla världens färger, spelande tranor och canadagäss som ömsom flyger ömsom skriker i högan sky. Lägg därtill en söderveranda, en god vän och ett glas vin och ni har denna min lördagens den 4 april 2009 eftermiddag på er näthinna.

Nu ska vi äta glas… jag menar kyckling och dricka ännu mer. Kanske vin också!

Befinner mig på annan ort, dvs hos min gode vän och vapendragare G. Anlände i gårkväll till Arlanda där jag blev hämtad. Efter en god macka med tillhörande te öppnades ett för helgen inhandlat helrör med en mycket god whisky.

Ett halvrör senare var klockan 1 på natten och vi stöp isäng!

Idag ska vi…. tja…. det återstår att se…. 🙂

Besiktade ”Pugh” idag. Gick väl riktigt bra får jag säga, förutom att dom hittade en lös plåt under bilen. Dessvärre (eller dessbättre, beror hur man ser det) är det en av de förra våren nyrenoverade plåtbitarna som lossnat. Dåligt underarbete, dåligt hantverk vad vet jag men lös är den och fast måste den. Dock är jag måttligt road av tanken att besöka förre svetsaren och klaga, mestadels därför att han fortfarande inte har skickat oss någon räkning för jobbet, trots fyra påstötningar. Kanske dumt att påminna om vår existens.

Varma grader på dagarna, inte alltför kalla grader på nätterna. En skön tid. Sakta men säkert smälter snön undan men än är det långt kvar till krattning och blombänksbök.

Vedspisen i köket har varit något av en följetong. Först börjar det med att veden i princip är slut. Vi har t o m eldat gamla möbler!! Hur som helst så har den också sett sina bästa dagar och delar av den är mer eller mindre trasiga. Vi har funderat fram och tillbaka och ett bra tag var planen att byta ut spisen mot en modernare variant, kanske en vanlig täljstenskamin, men häromhelgen tog vi ett principbeslut om att spisen blir kvvar men vi köper nya delar till den och gör en helrenovering. Kostnad: under 10 000 pistoler! Man får inte märkvärdig kamin för dom pengarna.

Sommarens arbete verkar komma på plats.

På jobbet är allt som vanligt. Den senaste tiden har 3-4 killar av dom som fått gå hem jobbat mer eller mindre heltid hos oss så vi hoppas alla att något ska hända som gör att de får fortsätta, och många fler därtill förstås!! Men, vi jobbar på och fyller dagarna med arbete.

Nåja…. NÄSTAN alla…..

Blev väckt strax före halvsex av Frasse som tyckte att det var frukostdags. Själv ansåg jag att det var sovadags. Frasse vann. Mat fick han och jag gick till sängs igen. Efter en kvart kom han smygandes och lade sig i mitt knäveck, således väckte han mig en gång till. Vi låg en stund och gosade och jag skulle precis glida bort i drömmens land igen då jag blev – skitnödig! Vis av erfarenhet visste jag att nu är det bara att stiga upp för dagen.

Frasse däremot borrade in sig i MITT varma täcke och sov lungt vidare.

Men vi ska vara snälla med Frasse för jag är till visshet gränsande sannolikhet säker på att han ser dåligt. I fredags var jag ute och skottade snö. Frasse, som varit ute på turné, kom in på gården, stannade en 15 meter bort och bara stirrade, avvaktande och med ett mycket tydligt kroppsspråk som visade att han inte visste vem som rörde sig på HANS gård. Först när jag ropade till honom ”Tjenare Frasse!” så slappnade han av och kom joggandes för att hälsa på mig.

Vid flera andra tillfällen har han sett att någon kommit (bl a B&Ö, som han känner mycket väl) men innan han hört dom har han vid minst ett tillfälle morrat tyst för sig själv (trots att han legat tryggt i mitt knä) tills han hört deras röster, då har han slappnat av. När han ska hoppa upp och/eller ner från stolar, soffor, byråer osv så siktar han noga, gruvar sig och måttar länge innan han släpper iväg sig. Allt detta sammantaget gör att jag som sagt misstänker att han ser dåligt.

Frasse är en katt med ett hårt liv bakom sig. Vi får behandla honom med den hänsyn och respekt som en 44-åring kräver.