Torbjörns Blogg

Fast det har man ju inte när man har eget hus på landet. Nåja, höstens sista plock och stök inför vintern är nu (förhoppningsvis!!) avklarat. Vi har tagit in torkställningen, stoppat åt ventilerna runt stenfoten och satt upp en lyskvist.

Trolskt så det förslår!! Zappa är rätt trött nuförtiden och han har lite jobbigt med allt hår som växer fram mellan hans trampdynor. Jobbigt att hålla rent. Så han sover rätt mycket numera.

Nåja, han sover i alla fall gott. Annars är hösten rätt fin, så även rönnen. Medan den finns kvar.

Byns vattenförening har haft möte och vi beslutade att allt har varit bra, allt är bra och allt ska fortsätta att vara bra.

Typ.

Så har man då köpt sig en ny leksak. En iPhone, minsann!!

Mycket cool, mycket finesser och en extremt hög pysselkoefficient!! Många knappar, spel, tillbehör och skojserier. Vad? Ringa? Jo, man kan ringa med den – om man vill. Men vem köper en telefon för att ringa med idag???

Nåja, skämt åsido så finns där en massa andra kul grejer som av och till kan vara bra att ha. En bra kalender, en adressbok av hyggligt slag samt en bra kamera. Ja, åsså en telefon också ja.

Hitills har den mesta tiden gått åt till att fundera ut hur allt fungerar och att lära sig genvägar och att helt enkelt kunna använda den, men nu har jag kläm på det mesta och kan börja roa mig ordentligt med den.

Kanske är det lite tidigt att fundera på den men å andra sidan är det ”bara” åtta veckor kvar nu. Förra julen var en lite konstig jul då det var första gången på…ja, herregud, 27 år som kärnfamiljen inte var samlad. E hade pga arbetet inte möjlighet att komma upp så vi fick fira jul utan att ha henne fysiskt närvarande, dock fanns, och finns, hon ju alltid i våra hjärtan!

Denna jul är det samma sak igen, dock med en viktigt skillnad. Då E:s pojkvän av olika skäl ville fira jul med en släkting (helt riktigt och helt rätt!!!) så såg det ett tag ut som om E skulle bli hemmavid ensammen och övergiven i storstadens förföriska villervalla. Vilken förälder kan stillatigande betrakta ett sådant skeende utan att ingripa. Ja, inte vi i alla fall!

Så, vi ska packa in oss i bilen (mest troligt) och kuska ner till Sholm för att fira jul där. Behöver jag berätta att glädjen stod högt i tak på Cirkel 12 när vi meddelade vårt beslut? Nähä… inte det. Då gör jag inte det heller.
Semesteransökningarna är inlagda och sen ska väl bara en totalt oväntad finansiell uppgång kunna hindra vår resa.

På något egendomligt vis känns det som om det var länge sen det kändes så roligt att planera en julafton. Jag ser det som ett gott tecken för framtiden!!

Ibland går livet i såna där uppförsbackar som man bara inte kan komma undan utan bara är att kämpa sig igenom.

Förra veckan var en sådan vecka. Först så var jag förkyld hela veckan (och är fortfarande!!). Lägg sen till Moderns lilla hjärtinfarkt, taskig nattsömn och ytterligare varsel på jobbet så fattar ni kanske.

Som grädde på moset fick jag inte åka hem direkt efter jobbet i fredags utan då bar det av till Rotan ute i ”hamn” där vi hade ett gig på kvällen. Hemma halvtvå på natten, upp klockan 8 för att hjälpa I att flytta….

Idag (söndag) har det inte gått fort med nånting, och i morron är det måndag….

Så.

Mysteriet med de opassande vinterdäcken är nu löst.

För att gå till botten med allt besökte jag min lokale däckleverantör. Han skruvade raskt bort ena badäcket och konstaterade kallt att det mycket riktigt satt en distansring på navet. Medelst hammare och kniv petades den bort från bakhjulen med en elegans som fick mig att skämmas.

Framhjulen var dock ett litet aber för det gick inte komma åt skarven med kniven. Hammare, kniv, skruvmejsel och 7 svordommar senare lossande det hela och samtliga vinterdäck var på plats.

Efter en utväxling av monetära medel avgick underteckands ekipage vidare till jobbet.

Men nu vet jag i alla fall hur det ska vara.

Idag skulle jag vara duktig och byta till vinterdäck. Då Tojjan befinner sig hos J så började jag med Pughen. Jag samlade ihop domkrafter, järnrör, smörjfett och varma kläder och satte igång.

Jag avlägsnade mutterskyddet, lossade hjulmuttrarna och hissade upp bilen. Så långt allt väl.

Jag skruvade bort alla hjulmuttrar, tog bort sommardäcket och letade fram rätt vinterdäck. Så långt allt väl.

Jag kollade rotationsriktning, och bröt ihop kroppen, satte mig på knä för att sätta hjulet på plats och lyfte upp det. Så långt allt väl.

Nu började problemen. Det finns på den del av hjulet som sitter kvar på bilen (centrumnavet tror jag det heter) ett hjullager med tillhörande fläns runt om. Denna fläns är ca 7 cm i diameter. Hålet på fälgen som jag försökte sätta dit är ca 6 cm. Efter att ha kämpat, lyft, slitit , muttrat, svurit och varit på ett allmänt dåligt humör så inser jag faktum att fälgen helt enkelt inte passar på hjulet!!

Jag sätter mig ner och funderar och kan inte för mitt liv förstå vad som hänt, ty detta är SAMMA HJUL SOM JAG TAGIT BORT FRÅN BILEN FÖR BARA NÅGRA MÅNADER SEN!!

En lösning är att jag är dum. Jättedum. Så dum att avlivning vore humant.

En annan lösning är att någon varit här och bytt hjul med mig.

Jag är ännu inte säker på vilken lösning jag skulle föredra.

Fortsättning följer…

Har legat sjuk i några dagar. Trodde jag var frisk torsdagkväll och pillrade på med lite småprojekt men det straffade sig rätt fort.

En skiva damp dock ner i postlådan som lättade lite på eländet. Ett gäng jazzmusiker som tagit sig an ett antal klassiska progressiva rocklåtar (bl a en Yeslåt) och ”jazzifierat” dom. Ja, åsså ett par andra låtar också, kanske inte fullt så rockiga men ändå. Det svänger på riktigt bra bitvis måste jag säga. Ett bra köp m a o.

Sen har jag under min sjukdomsperiod bekantat mig med den gamla anrika SF-serien Battlestar Galactica!! Med Lorne Greene i huvudrollen. Från 1978!! Nå, den är väl kanske inte riktigt så bra som annat jag sett men en del kan man nog skylla på den teknik som använts. Vissa avsnitt håller manusmässigt rätt god kvalitet men de tekniska bitarna lägger lite sordin på det hela, det når liksom inte upp till vad som vill berättas. Ändå är det i det stora hela helt ok.

Vilken Yeslåt det är? Jo, Heart of the Sunrise. En riktigt mumsig goding!!

… som t ex igår. Snudd på sommarvärme, klarblå himmel, en stilla bris i träden. Lätt och klar luft och, som vi brukar säga, ”högt i tak”.

Igår fick vi också veta att en av våra största kunder, nej faktiskt vår i särklass största kund, sänker sin produktion gentemot oss med ca 40% vilket har föranlett att företaget nu varslar 12 personer hos oss om uppsägning.

Låter väl inte värst jämfört med andra här i bygden som skickat både 30, 40 och 50 anställda, men för vår del innebär det ändå ca 25% av styrkan som får gå.

Var fjärde arbetskamrat.

Många unga, några har nyligt startat familj och köpt hus.

Då det blir så många som får gå blir det också omflyttningar på oss som blir kvar. Vem som hamnar var och när vet ingen idag men det finns redan konstellationer som protesterar mot varandras närvaro, och synliga lösningar som inte är genomförbara.

Nej, vissa dagar borde man inte vara på jobbet…

Ibland gör man saker som man inte alltid tänker på. Det går på automatik och fungerar bra, utan problem. Som t ex att dra på sig ett par byxor eller en overall.

Jag börjar alltid med vänster ben. Alltid. Jämt. Varenda gång. Utan undantag. Oavsett vilken typ av byxben det handlar om, (kalsonger, shorts, jeans, arbetsbyxor, täckbyxor, overaller), så börjar jag med vänster ben.

Häromdagen skulle blästeroverallen dras på och av olika anledningar (tar nog en vecka att reda ut dom) så kunde jag inte göra annat än att börja med HÖGER ben. I alla fall inte med mindre än att jag flyttade mig en bit och släppte ett par grejer som jag bar.

Nåja, tänkte jag hurtigt, det ska väl inte vara så svårt. Vilket visade sig vara en sanning med modifikation. Fan så svårt att balansera på vänster ben då det INTE är instucket i ett byxben!! Man tycker det skulle vara enklare utan än med men icke! Högerbenet ville dessutom inte riktigt glida som det brukar genom byxan.

Mycket märkligt.

Hädanefter kommer i alla fall inte jag att experimentera med byxben, så länge inte livet hänger på det!!

Häromveckan kom en arbetskamrat in till vår avdelning och ville ha ett sk ”hobbyjobb” utfört. Normalt sett är det inga problem med sånt, vi hjälper varran så gott vi kan på jobbet. Denna gång var det dock så att hade detta gjorts så hade killarna antingen måstat jobba över eller också lämna grejer okörda för att hinna. Inget av alternativen lät lockande så de nekade.

Nu slumpade det sig så att en ANNAN arbetskamrat hade grejer också som han ville ha gjort. Dessa grejer kunde dock köras UTAN någon försening eller extra insats, och det gjordes också.

I detta läge blev arbetskamrat 1 lite sur och gick följande dag in till chefen (!!) och… ja hur ska jag säga detta…. skvallrade, helt enkelt. Förmodligen med tanken att de som vägrat utföra HANS hobbyjobb nu skulle få det hett om öronen. Vilket i normala fall inte skulle ha varit otänkbart, men nu slumpar det sig så att vi har nu chef på vår avdelning.

Följande trodde arbetskamrat 1 skulle ha hänt: Killarna skulle få skäll, bannor och en uppsträckning.

Följande hände: Killarna fick förklara varför de nekat och vad som låg bakom den andres ”förtur” s a s. Sen utgick direktiv från ledningshåll att INGET hobbyarbete skulle ske med mindre än att aktuell chef skulle vara in formerad. Som grädde på moset har arbetskamrat 1 under veckan fått ett flertal påpekanden av typen ”Hjärnsläpp? Nu blev det ju ännu bökigare med hobby!!” eller ”Hur j-vl- smart är du då??” eller ”Kunde du inte ha skällt på killarna själv?” eller min favorit ”Moget!!! Och när tror du dom hjälper dig nästa gång då? 2050??”

Nåja, förutom en lite upprörd måndag så gick ju det hela bra. För oss, vill säga!! 😀

Så var då 2008 års renoveringar och byggnationer till ända. Igår avslutade jag arbetet med carporten i o m att jag fick dit de sista väggplåtarna och hörnplåtar (dyra!). Jag gjorde också klar dörren till förrådet, satte på tunna spontade brädor på utsidan och tjärade dom. Tröskel, dörrfoder och bleckplåtar kom också på plats och allt fick ett lager färg.

Förrådet har fått sina anti-rått-lister så nu är det helt klart att börja fyllas. Jag byggde också ett virkeshäng (eller vad det nu heter) över en av bilplatserna så att jag kan lagra virke nånstans utan att det är i vägen.

Efter denna insats städade jag bort allt vad byggeri heter, verktyg och slikt, så nu kan man faktiskt parkera i carporten igen. Detta känns utomordentligt skönt och vår ”att-göra-lista” är nedplockad och bortslängd.

Händelsen firades under lördagskvällen medelst samkväm med min fru och mina bägge döttrar, ett parti ”Skelleftespelet” (som jag vann!!!) och 3 glas whisky (Glengoyne, 10yo).

Nu ska vi bara fira Fruns födelsedag och få iväg henne till Frankrike en helg (så vi gubbar kan ha får fru-fritt-fest), sen kan vi börja förbereda oss för julen. 😀

Sålunda blevo de av ny färg belagda luckorna:

Till och med Frasse är nöjd!

Observera den nya fina blanka plåten framför spisen. 😀

Så här tjusigt blir den nya färgen på köksluckorna.

Nu målar vi för fullt de övriga skåpen och luckorna och hoppas kunna vara klara om nån vecka eller två.