Torbjörns Blogg

West Side Story.

En klassisk musikal med odödlig musik. Norrlandsoperan sätter upp den och låter Staffan Aspegren och Fredrik Rydman hålla i trådarna.

Föreställningen är helt enkelt enastående. En fantastisk kompott av sång, dans, teater, musik, kärlek, våld och ett hundratal fantastiska hantverkare (i form av dansare, skådespelare, musiker, scenarbetare, ljustekniker osv) som fullkomligt vräker ur sig energi och livsglädje.

Ett makalöst arbete med scenografin utförs av både aktörer och scenarbetare. Kulisserna är flyttbara och används dels som statiska kulisser, men även som rörliga. Entréer görs genom dörrar innan de står på plats, sången påbörjas till vänster på scenen och avslutas till höger. Det klättras och klängs, falls och hoppas, det sjungs och pratas och allt detta görs till den oförglömliga musiken av Leonard Bernstein.

Philip Jalmelid och Frida Jansson gör huvudrollerna, men flera av birollerna är utmärkt utförda. Man bara njuter hela vägen. Ingen länk i kedjan verkar svagare än de andra, alla hjälps åt, man sliter och jobbar, svettas och flämtar. Ett paraply, som senare ska användas som dragkrok, går sönder men ingen störs av fadäsen utan man löser problemet på plats. Skellefteås stoltheter, Olov och Niklas, gör sina (små?) roller med bravur och man häpnar än en gång över hur fantastiskt väl genomtänkt castingen är.

Inga ”stora” namn har använts, även om aktörerna inte är några dunungar utan har en gedigen meritlista, nej här har talangen fått råda fritt. Heder åt Staffan Aspegren för detta! En proffesionellt framförd föreställning. En fröjd, ett minne, och en stor saknad att det är över. Man vill så gärna, precis som vid ens ungdoms biobesök, bara gå direkt från salongen till biljettluckan och köpa en biljett till och smyga in i mörkret igen för att se andra föreställnignen.

Det kan, på ren svenska, tamejfaan inte bli bättre än så här!!

Norrlänning som jag är så får det tamejfan vara nog nu!! Idag snöar det – igen – och jag har skottat fram carport, vedbod och T-låda – igen – och skrikit i ångest och vanmakt ”JAG VILL HA EN SNÖSLUNGA!!!” – igen – så nu säger jag, ur djupet av mitt manliga hjärta att det får TAMEJFAAN VARA NOG!!!

Ett varmvattenrör frös för oss runt jul, men det tinade upp på bara nån dag så det var ju ingen fara, då.

Trodde vi.

För nån vecka sen frös det – igen – och vi fick åka till stadens affärer och köpa rör, kopplingar, stoppmuttrar och klämhylsor och dra ett helt nytt rör, denna gång synligt. Fördelen är ju att det enda som är kvar av gamla rör är det varmvattenrör som går från toan till duschen, ca 1 meter genom ett utrymme på ca 40*50*50 cm, som är, förutom röret, klappfullt i isolering.

Annars är det väl som i det gamla Sovjet, man KAN inte klaga!

Den 13 februari 2010 ger Sälteatern sin sista föreställning, som teatergrupp betraktat i alla fall. Många lovord har de fått, kärleksförklaringar och hyllningar, och jag borde väl inte vara sämre.

När man som jag fått se och följa gruppen från ”första parkett”, (eller kanske t o m lite ”bakom kulisserna”, för att vara lite putslustig) så kan man inte annat än slås av den enorma kreativitet och energi de besitter. Inget har varit för svårt, för besvärligt, för o-görligt. Säkert har gnistor flugit, stora slag utkämpats fruktansvärda bataljer genomlidits, för så är det ju i alla förhållande, men det har alltid resulterat i något fantastiskt. Många är de uppsättningar Sälarna gjort men det är framförallt två som nog för evigt kommer att sitta kvar i mitt minne.

* Var är alla? – en fruktansvärd historia om en, tyvärr, alltför vanlig händelse. Vacker och grym på samma gång. De av oss som såg den och inte fick en tankeställare, ja, den behöver hjälp.

* Julshowen 2008 – En komplett, homogen men ändå sällsamt spretande julshow med skratt, allvar och kärlek, precis som allt annat Sälarna gjort. Jag minns den fortfarande med ett leende på läpparna, kanske Sälteaterns bästa?

Visst blir det ett tomrum nu när Sälarna viker in, visst tystnar en viktig och skön röst, men å andra sidan har tomrum den egendomliga förmågan att fyllas. Sällan (om ens någonsin) förblir ett tomrum tomt, inte några längre tidsperioder i alla fall. Ska bli spännande att se vad ”schtaan” åstadkommer.

Jag väljer att se detta som avstampet för något annat, något nytt. Sälarna själva går vidare i livet, och hur fantastiska de än må ha varit i sina föreställningnar så hoppas jag, nej jag vet, att de har sina bästa prestationer framför sig! Vi kommer att få se dom, ensamma eller ihop, under de mest osannolika (eller för den delen väldigt förväntade) sammanhang i framtiden.

Ni är förlåtna!!!!

På allmän begäran visas härmed ett foto av den på Facebook omnämnda hylla jag arbetat med innevarande vecka.

Hylla Hyllan!

Nu får det tamejtusan ge sig!!!

Nu börjar t om JAG vara less!!!!

Ska det ALDRIG SLUTA SNÖA?????????

Läser i Aftonblaskan om ett par som tvingas ställa in sitt bröllop pga dålig ekonomi.

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article6491883.ab

Jag är den förste att beklaga att det gått åt pipan för dom. Det är inte roligt när inkomsterna tryter och jobben försvinner och man måste börja ta ur sina surt sparade pengar för att köpa mjölk och korv. Verkligen tråkigt.

Men samtidigt.

Hur tänker dom nu då, egentligen? När utseendet och upplägget på bröllopet blir viktigare än själva äktenskapet, gifter man sig av rätt anledning då? Visst vill man det ska vara ett minne för livet, en ljusglimt att minnas på äldre dagar, men vafan!!

Som sagt, när det blir viktigare att festen blir ”rätt” än att bli gift överhuvudtaget, ja då kan dom fortsätta vara sambos då och skita i giftermålet!

He’ tyck’ ja’!!

Sitter med en snuva i kroppen som inte vill ge sig. Lite ont i halsen, ansträngda stämband (=basröst!) och halv-jävla-skit-tät näsa som ibland är bra men lika ofta (om inte oftare) tätnar till och rinner och har sig.

Förmodligen samma snuva som drabbade mig mellandagarna.

Som väl i sin tur var en efterdyning av den svininfluerade snuva jag hade i slutet av november.

Som väl bara var en topp på den snuva jag hade i början av november.

Som troligtvis var en fortsättning på snuvan jag hade i oktober.

Man kanske skulle ringa doktorn på måndag….

eller ta sig en whisky redan ikväll….

Julbord alltså.

Gott som tusan, som vanligt! Byns damer har återigen smort kråset på sina gubbar, än en gång med den äran! Mätta och belåtna rullade vi hem framåt nattkröken, en smula berusade också. Allt som allt en heltigenom trevlig kväll.

Idag stundar adventsmusikafton, också det en härlig tradition. Skyltsöndagen får vara i år också. Finns som inte riktigt tid till den då K sjunger stort sett hela dagen och slikt arrangemang inte är så kul att bevista ensam.

Om tre veckor kommer Sonen hem, ska bli hur skoj som helst. För oss i alla fall.

Idag är det 7 grader kallt, klart väder med – sol!! Uj-uj-uj!! Kalla grader och ingen snö. Tur vattenledningen ligger djupt och att medelåldern i byn är hög = täta och ofta förekommande toabesök med tillhörande spolning. håller vilken vattenledning som helst öppen!!

Vi har julpyntat lite i helgen, frun och jag, men mer ska det bli. Fast då måste vi handla lite grejer först.

VBG kom förbi fredagkväll och myste lite över en snabb whisky (Mackmyra Special 03). Han berättade med stor entusiasm och inlevelse om hur väl senaste kåseriet i Byaskvallret stämde in på hemma hos honom. De hade nyligt storstädat och slängt bort en massa gamla trasmattor. Plötsligt kom hans fru på att de behövdes kanske till golvet i port’n, utanför Puben, nu när julfesten skulle avverkas.

Så det kan gå….

Lyssnade på radion idag. Önskeprogram. Ring in och önska låtar till människor du vill fira. Enkelt, folkligt och sådär lagom underhållande när man jobbar.

Då kommer det, det där samtalet man inte trodde fanns.

”Vi vill gratta NN på den stora dagen. Vi kommer med fika och mat, ja, XX gör middan. Vi vill gratta med låten ”Den Stora Dagen” med Christer Sjögren!!”

”Den stora dagen”….

Låten handlar om en gammal dam som går hemma och pysslar, lägger ut fina duken, dukar fram likören, dekorerar tårtan, då ringer telefonen och yngste sonen ringer…

”jasså, säger du det, du kan inte komma från,
du tog fel på vilken daaag det vaaaar…
nej, det gör ingenting, om det är nåt bara ring
för jag finns ju här var daaaag….”

sjunger Chrille så det dryper om tårkanalerna.

HUR FAN TÄNKTE DOM???? ”Nu ska vi gratulera med nåt riktigt fint, därfölr sjunger vi om en kvinna som blir grymt sviken av alla sina barn. Bortglömd och bortviftad.

Grattis, grattis!!

Morr!!!

… snön. Blött och blaskigt väder. På ren svenska: ett jävla skitväder!!!

Ska’re va’ på de’ här viset vill ja’nte va’ me’!!!!!

… snön.

Vit, klibbig, djup, kall, blöt.

Samtidigt innebär detta att den inre termostaten ställs om. Plötligt är 1 plusgrad inte kallt längre, utan känns…. varmt?

Har också fått elen indragen ordentligt i T-lådan så nu kan vi plocka bort skarvsladden. Eller använda den till annat.

Körslaget. Vad ska man säga… Nåja, tur man slipper se det.

Varför är det bara skit på TV på lördagkvällar? Ungefär som om man ska straffas för att man inte är på krogen.

Tur man har en egen blogg där man får gnälla hur mycket man vill på vad man vill.

Han åkte ut i rymden, till nya okända platser, ut till den yttersta gränsen….

Själv är jag bara sjuk, mycket sjuk….

Dag fem: Febern har för tredje dagen i rad hållit sig strax under 38 men snuvan/influensan/pesten blir värre. Halsen är som en varböld, hostan är på uppgång med slem och allt, näsan täpps åt mer och mer, öronen smäller igen och upp och igen igen….

Annars är allt bra!

Svinfluensa? Tja, kanske det, kanske inte. Sjuk är jag då i alla fall. Väldigt sjuk. Jättesjuk. Ont i halsen, feber, elände, katastrof och allmänt skit.

Annars allt väl. 😀