Torbjörns Blogg

Lördagmorron 8:15 lyfte vi från Skellefteå Flygplats, ca 30 timmar senare landar vi där igen. Däremellan har vi hunnit med att:

1. Äta lunch på John Chris Coffe, med E&E.

2. Shoppa skivor på Bengans och skor på ECCO på Drottninggatan.

3. Kaffepaus på Espresso House, Gamla Stan, där J-O, O&J slöt upp.

4. Middag på Primo, Odenplan, med bara E.

5. Revy på Brygghuset med Vasastansrevyn. Fantastiskt roligt!! Enastående föreställning och ett kanonband i ”Katten Skogmans Orkester”!!

6. Efterfest på Vasa’s Bar, med ensembeln och löst tillhörande folk (som typ vi!!).

7. T-bana hem till E där vi somnade vid 2-snåret.

8. Frukost 0800, t-bana, buss och flyg hem och… ja, här är vi nu…. gääääässsspp…..

Jag har snott detta från svägerskan som i sin tur snott det från.. nån som nog också snott det nånstans ifrån… kanske… tror jag…

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Köpte egen traktor!!

Höll du några av dina nyårslöften? Ja, eftersom mitt ständiga löfte är att inte ge nåt löfte.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Jo, ett par stycken.

Vilka länder besökte du? Njaeee… räknas Göteborg?

Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011? Lugn och ro och lite mer ”go” i kroppen.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 12 juni, bäste vännen G:s 50-årsfest.

Vad var din största framgång 2010? Att jag funnits där för min familj.

Största misstaget? De vanliga, sagt och gjort saker jag inte borde sagt och gjort.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att mamma överlevde infarkten.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Varken eller, däremot har jag varit mer sliten än på många år.

Vad önskar du att du gjort mer? Kramat familjen.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ätit.

Blev du kär i år? Inte igen, men fortfarande!!

Favoritprogram på TV i år? Stargate Universe.

Bästa boken du läste i år? Svårt… så många bra…. kan inte välja….

Vad gjorde du på din födelsedag 2010? Byggde på den inbyggda bron.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Nej, för jag har haft frun vid min sida och då är allt bra.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Min stil?? Lätt tillbakalutad, fotpall och laptop!

Vad fick dig att må bra? När barnen var hemma hos oss, eller vi hos dom!! Oslagbart!

Vilken kändis var du mest sugen på? Jösses!! Jaa du… Ola Salo hade vart kul ha hemma på grillafton.

Vem saknade du? Faktiskt, för första gången på några år, min pappa. Kan ju bero på att det nu är drygt åtta år sen han dog och att man kan börja tänka på honom utan att det känns konstigt.

De bästa nya människorna du träffade? Måste vara alla sköna människor i Göteborg i somras! Vilka fantastiska människor!!

Jaha… var det allt det???

På morronen när jag vaknar har jag en fadd, lätt obehaglig smak i munnen. Jag luktar lite armsvett, är hungrig och pinknödig. Eftersom jag tillhör den halva av mänskligheten jag gör händer det även att jag har morronstånd. Jag gäspar, kliar mig lite, kisar och blinkar och stiger upp ur sängen. Är det arbetsdag vill jag ha frukost tämligen direkt, är det ledig dag kan den få vänta ett tag. Besöket på toaletten däremot avklaras per omgående. För er damer som undrar kan jag berätta att morronståndet brukar lösa sig självt.

Normalt sett klär jag mig, äter frukost, borstar tänderna och åker till jobbet. Där pular jag på med det som ska göras tills det är dags att gå hem. Väl hemma igen blir det middag, lite hemmapyssel, familjeliv, städ-tvätt-disk, TV, dator åsså gonatt igen. Jag har tagit mig igenom ännu en dag, dragit mitt strå till stacken, lever i vetskapen att mina barn mår bra, att ingen närstående gått bort och att livet lever vidare enligt känt mönster.

Jag är en vanlig man. Jag är i stort sett trevlig, men kan säkert vara otrevlig ibland, både medvetet och omedvetet, Jag har fördommar som oftast kommer på skam, men ibland blir de (sällsamt och intressant nog) bekräftade. Jag vill gärna tro att jag går att lita på, men sånt vet man ju inte för man är ju bara sig själv, och bara nån annan kan bedöma sånt. Jag har fel ibland och rätt ibland. Jag vill väl, försöker vara en god människa. Jag ser saker som är bra och tar till mig det, ibland blir det bra, ibland dåligt. Jag ser saker som är dåliga och försöker rätta till dom, ibland blir det bra, ibland dåligt. Jag vill leva mitt liv i lugn och ro, tryggt utan hot mot mig eller de jag håller kär. Jag vill medverka i ett samhälle där alla får plats, oavsett vilket kön, sexuell läggning, hudfärg, religion, födelseort, dimension eller planet man kommer ifrån.

Jag kan vara rädd och ängslig inför det nya, okända, främmande, men jag vet också att det fort går över, att det okända oftast inte är okänt utan bara det kända i ett annat ljus, att det nya inte är nytt utan bara det gamla fast från ett annat håll. Jag vill inte kalla mig vis och erfaren, men jag har (så här drygt halvvägs genom livet) ändå skaffat mig en livserfarenhet som jag faktiskt kan dela med mig av.

Jag är också till 100% fullständigt och ovillkorligen övertygad om att detta gäller för 99,99% av världens övriga befolkning.

Så nu vet ni det, SD, varför jag aldrig kan bli en av er!

Vi får läsa i Norran att årets luciatåg var ett färgglatt sådant. Tärnorna hade olika färger på sina klänningar. Detta för att visa att annorlunda inte behöver vara otäckt, att förändring inte behöver vara farligt.

Det kommer sen till min kännedom att flickorna som deltog i detta luciatåg har, på en websida för anhängare till en mer restrektiv inställning till ”utomeuropeiska invandrare” fått veta att deras ”vita kragar ska användas för att dra er ner i smutsen där ni våldtas” (obs, ej ordagrant citat).

Detta ska då alltså var de som ska bevara vårt land svenskt, personer som inte drar sig för att våldta och hota. Är det till dessa …. hur ska jag säga det här… reservister inom den svenska kunskapsbanken vi ska ställa vårt hopp? Behöver jag säga att de skriver under anonyma alias, även på sina egna siter??

På tal om det. SDs partiledares sekreterare twittrar ett ”Äntligen!” (obs ordagrant citat!!) när bomben smäller i Stockholm. Strax därefter sekonderar en av SDs riksdagsledamöter med ett ”vad var det vi sa”. Borde inte dessa, som ändå ska tillhöra den inre kretsen av partiet, också tillhöra intelligentian av detsamma?

Fast det är kanske det dom gör.

En sak till, de sitter där, precis som alla andra riksdagsledamöter, för mina, och dina, skattepengar…

Ett försök till terrodåd. Det som inte får hända har hänt. Förvånad? Ja, Överraskad? Ja. Oväntat? Ja.

Men ändå inte. Världen krymper, kryper närmare inpå oss. Sverige som land har i flera år nu deltagit i en väpnad konflikt i ett annat land, må vara för en (i alla fall initialt) vacker tanke. För ett tag sen trappade vi upp våra styrkors mandat från att skjuta i försvar, till att få skjuta först.

Världen krymper. Vi tar ställning. Varför då förvånas över att världen kommer närmare, både det onda och det goda.

Vad som dock smärtar mig mest av allt är att det färskaste partiet i vår Riksdag, vår högsta belsutande församling, reagerar på detta dåd, inte med förfäran över dådet, inte med fördömmande, inte förskräckelse över vad det kan innebära för vår vardag, nej, inte ens med lättnad över att ingen, förutom förövaren själv, kom till skada.

Nej, Sverigedemokraternas första spontana reaktion blir ett skadeglatt ”Vad var det vi sa?”

Jag tror jag mår lite illa….

Läser i tidningen att regeringen nu gått på sin första ”nit” i o m att SD röstade med de rödgröna om besparingar på regeringskansliet med 300 miljoner. Fredrik står i talarstolen och meddelar att nu blir det minsann uppsägningar! Nu går det inte spara inte utan nu åker folk hem!!

Välkommen Fredrik, till den verklighet vi vanliga arbetare levat i de senaste två åren. Många är vi som fått se våra arbetskamrater försvinna från vår arbetsplats. Det finns inget vidrigare än att se dom gå ut genom dörren för sista gången. Visst fanns där en och annan man kanske inte var bästa vän med, men när man ser dom stämpla ut, en efter en, och gå hem finns där inte längre några ovänner, bara förlorade kamrater. Nej, Fredrik, det är inte alls roligt. Det smärtar så gränslöst mycket.

Fredrik, behöver du nån att prata med om detta, hur det känns att nästa fikarast se de tomma stolarna och ofyllda kaffekopparna, att plötsligt upptäcka att det inte är någon kö till tidningen på rasten, att det alltid är ledigt på toaletten, att värmeskåpet för matlådan inte ens är halvfyllt…. ring mig så kan vi snacka om saken.

Det enda som är värre än detta, att se sina kamrater gå ut i arbetslöshet, är att måsta gå ut i arbetslöshet själv. Den känslan lär du aldrig behöva känna.

Igår (läs fredag) skulle vi, amatör och hobbybandet Fire, agera kompband till Fredrik Willstrand. Fredrik slog igenom 1984 med en singel som jag inte minns vad den hette men han kallades då för Shakin’ Fredrik (en anspelning på Shakin’ Stevens som var populär en gång i tiden). Sedan dess har han försörjt sig som en kulturens grovarbetare, om man så säger.

Nu skulle han alltså vara underhållningsattraktion på Rönnskärs firmafest och vi var då utsedda att vara kompband till honom. Ett antal mail och telefonsamtal senare hade vi enats om en setlista och vi kunde börja öva. I går dök han så upp och vi kunde för första gången repa tillsammans och det gick väl bra får man säga.

Sen, när vi hamnade i skarpt läge s a s, hände något. En magi som man, tyvärr alltför sällan får uppleva. Alla i bandet lyftes flera skonummer av Fredriks energi och professionalism. Vi spelade som vi aldrig gjort förr. Helt fantastiskt, saknar egentligen ord för vad som hände.

Fredrik visade sig också vara en kul och trevlig prick utanför scenen också. En man som gillar whisky kan inte vara en dålig människa!! 😛

Men det bästa av allt är att nästa fredag får jag göra detta en gång till!!! 😀 Vilken fantastisk och underbar hobby man har!!

These are my first spontaneous thoughts, a more detailed writing might appear later on, if I find it necessary.

Lover’s End, Moon Safaris third album, is at this very moment spinning in my CD-player. After this first listening I cannot do anything else than lift my hat to these guys, they’ve done it again!!

As always, the vocal arrangements are an important part of the production, strong melodies and a competent use of the instruments, a slight resemblance to another band I sometimes listen to. The lyrics are good and requires some more reading before I can grasp them completely. The production is genuine and it sounds clear and fresh. In other words, it is well worth the money! Yes, Petter. I like it!

So, is there nothing negative I can (dare??) say about this? Well, yeah! Longer songs and a little bit more instrumental parts, perhaps? The Moon Safarians are highly competent musicans, why not show it? There is nothing wrong in that. (”Moonwalk” on ”Blomljud”, anyone? ) All these beautiful vocal arrangements can sometimes make a layer of sound that covers the good music in the background.

Having said that, this is still a very good album, a worthy part of the Moon Safari Universe, and I am proud to be a part of it, although but a little piece of a fragment of a splinter of an atom. Now we look forward to your next project, which in its own way is almost as excisting as this.

What? Did someone ask ”is this progressive rock”?
My answer is ”It depends on your parameters for Progressive Rock”.

Finally I bid you all a ”Go’afton, go’afton, go’afton”…. (picks up his chair and walks away…..)

Satt i soffan med Hustrun och vi såg ”Eureka” på TV6. Denna afton hade TV6 inte någon särdeles bra dag vad gäller reklamavbrott. Reklamen fungerade nog som den skulle men den hade hade ansvaret för när de skulle ske måste ha haft antingen ledigt eller varit klappfull. Eller både och.

Mitt i en replik klipptes det för reklam och sen var det inte alltid man kom tillbaka på rätt plats efter reklamen.

Kan man inte sköta det bättre än så kanske man inte ska jobba med TV!

Sade han gnälligt, men stolt!

En grupp vänner i 40-årsåldern diskuterade var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade servicepersonalen strama byxor och fina rumpor.

10 år senare, vid 50-årsåldern, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där var maten god och vinlistan utmärkt.

10 år senare, vid 60-årsåldern, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där kunde de äta i lugn och ro och restaurangen hade en härlig utsikt över havet.

10 år senare, vid 70-årsåldern, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för restaurangen var rullstolsanpassad och det fanns hiss.

10 år senare, vid 80-årsåldern, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade de aldrig varit förut……

Känner mig lite som Moby Dick, kämpar med valen.

Nu står ännu ett riksdags-, landstings- och kommunalval framför oss och jag slås – än en gång – av hur less man blir långt innan det är dags. I flera månader har jag matats med uppgifter om partierna, vad dom säger, vad dom gör men mest av allt, tyvärr, vad ”dom andra” gjort och inte gjort.

Allt mer i rapporteringen handlar om hur affisherna ser ut, ideologisk retorik (det är ”gammal socialdemokratisk jante-flumskola” hit och ”traditionell höger-kapitalistisk-moderat-klasspolitik” dit) och mindre och mindre om innehåll. Mer och mer berättas det om framtoning, talarnas framträdande analyseras, hur är dom klädda, ”såg han inte trött ut”, ”hon verkade ovanligt framåt idag”…. mycket yta, lite innehåll.

Ingen verkar våga dra igång en rejäl debatt om sakfrågor utan allt hamnar i ett märkligt, segt, illaluktande träsk av klyschor och fingerpekning.

Eller så är det bara jag som är trött…..

14 maj skrev jag senast här. Rätt mycket beroende på att det mesta av smågrejerna man skriver hamnar på Fejjan numera.

Semestern börjar lida mot sitt slut, bara en vanlig helg kvar nu, men nån direkt ångest kan jag inte påstå vill infinna sig. Visst, man gruvar sig lite för de tidiga mornarna, att inte förfoga över alla dagens timmar själv, men på det stora hela är jag nöjd med hur min ledighet har varit och kan bara gå vidare med det liv som av automatik går framåt, i alla fall tidsmässigt.

Att vara ledig för mig innebär många saker, men bland det viktigaste är att man inte behöver göra nåt när man vaknar. Nu pratar jag inte om arbete eller projekt, utan att jag bara kan sätta mig i kalsongerna på trappen och kisa mot solen i en kvart. Jag behöver inte ens äta frukost, om jag inte vill. Jag kan se en film, spela ett spel, surfa på nätet, klia katten, ja kort sagt göra precis vad som faller mig in, för jag har semester!

Denna frihet går inte nog att värdera, man uppskattar den alldeles för lite. Övrig tid på året är det fem mornar i veckan med ”upp, toa, frukost, borsta tänder, plocka ihop, iväg till jobbet”, varje morron. Sen blir det helg och lite lugnare, men den här avslappnade, rofyllda, fullständigt harmoniska känslan man har en tisdagmorron mellan sju och halvåtta, med en nattfuktig katt i knät, så kan aldrig en vanlig söndagmorron kännas.

På måndag 5:35 ska man infinna sig på jobbet med någon slags arbetsmoral (nåja… ) och ta sig an det som händer där. Det enda trista brukar vara att JAG har förändrats, på ett eller annat sätt, men på jobbet är det som om tiden står still. Samma problem, samma konflikter, samma snack, samma skämt…. ja, jag klagar inte, på det stora hela trivs jag ju med mitt jobb och mina jobbarkompisar, men nångång vore det kul att bli lite överraskad av sitt arbete.

Av sommarens projekt har en del blivit klara, en del är nära slutet och andra inte ens påbörjade. Det är livet i ett nötskal, det blir som det blir.

Puss på er alla, ifall nån nu ids läsa ända hit!!

Nej, det handlar inte om någon tv-såpa eller hockeyturnering utan den sedvanliga sommarsysselsättningen – bygga.

Årets första sväng till Byggmax är avklarat och virket ligger på gården. Just nu är det bron vi snackar om, inte den över floden Kwai utan bron/trappen in till vårt hus. Vi ska ”vrida” den ett kvarts varv för att ev slippa snödrivor framför dörren under vintern.

Typ från det här:

Till det här:

Sen ska det förstås dit bräder, fönster och en ny trapp men själva formen, grunden är nu lagd. För oroliga tittare ska vi också berätta att blomman skall räddas!!!