Den 13 februari 2010 ger Sälteatern sin sista föreställning, som teatergrupp betraktat i alla fall. Många lovord har de fått, kärleksförklaringar och hyllningar, och jag borde väl inte vara sämre.
När man som jag fått se och följa gruppen från ”första parkett”, (eller kanske t o m lite ”bakom kulisserna”, för att vara lite putslustig) så kan man inte annat än slås av den enorma kreativitet och energi de besitter. Inget har varit för svårt, för besvärligt, för o-görligt. Säkert har gnistor flugit, stora slag utkämpats fruktansvärda bataljer genomlidits, för så är det ju i alla förhållande, men det har alltid resulterat i något fantastiskt. Många är de uppsättningar Sälarna gjort men det är framförallt två som nog för evigt kommer att sitta kvar i mitt minne.
* Var är alla? – en fruktansvärd historia om en, tyvärr, alltför vanlig händelse. Vacker och grym på samma gång. De av oss som såg den och inte fick en tankeställare, ja, den behöver hjälp.
* Julshowen 2008 – En komplett, homogen men ändå sällsamt spretande julshow med skratt, allvar och kärlek, precis som allt annat Sälarna gjort. Jag minns den fortfarande med ett leende på läpparna, kanske Sälteaterns bästa?
Visst blir det ett tomrum nu när Sälarna viker in, visst tystnar en viktig och skön röst, men å andra sidan har tomrum den egendomliga förmågan att fyllas. Sällan (om ens någonsin) förblir ett tomrum tomt, inte några längre tidsperioder i alla fall. Ska bli spännande att se vad ”schtaan” åstadkommer.
Jag väljer att se detta som avstampet för något annat, något nytt. Sälarna själva går vidare i livet, och hur fantastiska de än må ha varit i sina föreställningnar så hoppas jag, nej jag vet, att de har sina bästa prestationer framför sig! Vi kommer att få se dom, ensamma eller ihop, under de mest osannolika (eller för den delen väldigt förväntade) sammanhang i framtiden.
Ni är förlåtna!!!!
