Efter en tvådagars tjurrusning till och från Stockholm i syfte att förflytta 1 st dotter från Rågsved till Uppsala, ställdes så denna morgon, efter fyra timmars hysteriskt sovande, kosan mot Skellefteå och stadens central för Thule rental-släpar, Statoil Kågevägen.

Jo, det stod så på avtalet jag fick nere på OKQ8 i Hägersten och även på Thule Rentals egen hemsida. Så där stod jag i hällregnet och kopplade loss släpen och vandrade dyblöt in i macken för att göra upp.

Tjejen bakom kassan var mycket trevlig, det ska erkännas, men när hon efter fyra försök och ett telefonsamtal (samt ett påpekande att släpen inte skulle kopplas loss förrän den var besiktigad av personalen) inte kunde logga in och anmäla mitt återbördande började jag ana att morgonen ännu inte hade bjudit på allt som stod till buds.

Efter att ha stuckit emellan med två kunder blev hon så uppringd av sin ”boss” som frankt meddelade att den inte alls skulle inlämnas hos dom utan på OKQ8 på Solbacken. ”Ja, dom har ju som tagit över det hela numera.”

Så det vara att gå ut i hällregnet, koppla på släpen igen och köra upp på Solbacken för att lämna igen släpeländet där. Väl framme tänkte jag inte göra om misstaget med losskopplingen utan jag gick direkt in till kassan. Avtalet togs emot, dator kopplades upp och – sen hände ingenting. Hon knappade och tryckte och hade sig men det blev liksom inget av det hela. Kollega hämtades och det slogs i pärmar för att komma åt inloggninguppgifter och så, till slut! Heureka!!

”Nyckeln?” frågade hon käckt och det gjordes klart och tydligt för mig att alla de fickor jag hade på mig hade en sak gemensamt, de innehöll ingen släpnyckel. Vad som däremot innehöll en nyckel var bilden i min hjärna, en bild där nyckeln låg på disken hos Statoil Kågevägen! Ingen nyckel, ingen återlämning där var regelverket klart och tydligt. Innan jag vände för att hämta nyckeln frågade jag stilla: ”När tog ni över detta?” Jo, det hade skett för en månad sen. ”Då kanske ni borde se till att ni har rätt adresser i registren för på avtalet står det klart och tydligt att den ska återlämnas på Statoil, inte på OKQ8.” Tomma ansikten fyllda med frågetecken lämnade jag bakom mig.

Går genom regn till bil, kör bil i regn till Statoil, går i regnet in i macken, hämtar nyckel, går genom regn till bil, kör i regn till OKQ8, går genom regn in i macken och lägger, hyfsat blöt, upp avtal och nyckel på disken och anmäler medelst en trött blick att nu vill här återlämnas en släp.

Nu verkar allt gå som på räls, ända tills datorn inblandas i ekvationen. Det går inte logga in, det går inte hämta upp och det går inte göra alla de andra dataoperationer som kräves vid återlämning av Thule Rentals Envägssläpar.

Vid det här laget har jag gett upp. Jag inser att alla de makter som har funnit, finns och kommer att finnas i detta universum gemensamt sett som sin livsuppgift att förneka mig återlämnandet av denna släp. Tydligen inser tjejen bakom disken samma sak, hon tar avtal och nyckel och säger ”Ställ ifrån dig släpen bara så fixar vi det här sen!”

Vilket jag gör och åker sen hem för en andra frukost, nu tillsammans med Hustrun och Dottern, och det är fortfarande bara 10 timmar efter hemkomst.