I 30 år har det varit med oss (med Hustrun lite längre!). Kawai heter det och har stått där i vårt hem, år ut och år in. Nu är det borta, sålt till en hängiven man från Gävle som lovat ge pianot ett nytt och kärleksfullt hem.
Lite tomt känns det, lite annorlunda. Vemodigt, ja, ångestladdat, nej. Utrymme har givits till nya format i rummet där det stått. Fler möbler kan få stryka på foten, prylar plockas bort och det som blir kvar får nya platser.
Känns bra.
