Fast…
Det gör det ju hela tiden så varför förvånas man med jämna mellanrum?
Sonen är på väg bort från bygden och det gör att det blir bara ”lillan” (inte så bara faktiskt!!!!) kvar häruppe med oss. Visst känns det i hjärteroten en smula men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Barnen måste få flyga sin egna vägar och jag får vara tacksam att jag får veta vart de åker. Det finns dom som inte ens kan sina egna barns telefonnummer…
Det har varit kallt ett par dagar och man har känt sig som en riktig viking när man gått ut i ve’bo’n för att hämta in en korg värme. Sen eldar man på, kokar te, ser på tv, lägger en varm filt om fötterna, surfar lite på datorn…. Njaeee, man kanske inte är så mycket viking i alla fall.
Efter en lång skön höst av noll-projektläge så måste jag försiktigt erkänna att det rycker lite i byggtarmen. Ett litet altandäck, kanske? Ett litet tak över soptunnorna? Kanske t o m börja fundera på kallvindan? Fast först ska vi nog sätta in en luftvärmepump, och kanske också byta spis och köksfläkt. Fast det innebär nog att ena garderoben måste tas bort så vi får plats med frysen där… Ja, det ska nog bli bra med jobb i år också ska ni se!
Vi besökte banken häromdagen och det var faktiskt en positiv upplevelse. Huset har för första gången varit ute för bedömning på den öppna marknaden och resultatet var en smula överraskande. Det blev värderat precis så vi kunde lägga om nästan alla lån till bottenlån, en liten struntsumma blev kvar som topplån så det ska vi betala bort så fort vi kan.
Sen vet man ju aldrig vart denna kris tar vägen och hur verkligheten ser ut om 6 månader, så vi får väl se vad som händer framöver.
Fast…
Så är det ju hela tiden så varför förvånas man med jämna mellanrum?
