För en tid sen gick traktorn sönder. Masse tappade kopplingen och en reparation var av nöden tvungen. Reparatör anlitades och Masse blev hämtad. Det var för ungefär en vecka sen. Idag ringde dom från verkstan, jag var på jobbet och fick ett mobilsvar i örat. ”Jo…. du måst’ kom hit å kika…. He vart som ett större haveri detta….”
Inte vad man vill höra från en traktorreparatör, inte!! Den ångest som byggt upp i mig under resten av arbetsdagen kan bara beskriva i apokalyptiska termer!
Sagt och gjort. Jag åkte dit efter jobbet och stegade med torr mun och klibbiga armhålor in på verkstan för att få domen. Det visade sig vara en splinesad axel som var nött, ganska så nött. Det pekades och muttrades och spekulerades. Jag suckade djupt och reparatören anade väl min vånda och frågade plötsligt ”Hur mycket kör traktorn?”. Jag förklarade mina körningar, skottning på vintern, skräp, gräs och löv på sommaren, och jag ficken nickning till svar.
Jodå, med den nya splineshylsan som skulle utanpå axeln vore det ingen fara än på minst tio år så då skulle jag slippa en extra kostnad på ”sisådär 25 000 – 30 000 spänn. Minst. Ytterligare.”
Jag grep tacksamt det halmstrå som slängts till mig, bockade artigt och lovade att inte hålla dom ansvariga ifall axeln skulle börja krångla om bara 8 år eller så!
Budgeten för Masses trasiga koppling (som faktiskt var såinnisjuhelvittis trasig!!) verkar ligga inom räckhåll. Vi klarar oss denna gång – också!
Annars är allt som lugnt och skönt….
