Man försöker att värja sig men det går inte. Det räcker inte med att inte se den, man översköljs från alla håll och kanter av informationen man inte vill ha, och man saknar helt medel att slippa den. Sociala medier, nyhetssidor, tidningar, TV, radio…. Ingenstans går man fri, om man inte hittar ett undanskymt kryphål utan kontakt med världen utanför.
Vi kan ta Facebook som exempel. Redan INNAN programmet sänds börjar spekulationerna, skällsorden och förväntningarna. Man påminns (trots att man inte vill!!) inte bara ATT programmet går utan också NÄR och VAR det går. Man kommer helt enkelt inte undan. Sen brakar det lös under själva programmet där varje danssteg och snedton ska kommenteras och analyseras. Efter varje låt ska det dömas och när röstningen sen kommer igång så drar det igång på allvar.
Men det är inte det värsta. Detta är fullt normala saker att göra över något man är intresserad av och/eller finnes nöjsamt.
Det värsta är alla dessa människor som jag redan innan vet kommer att bli upprörda och förargade, som ändå lik förbannat sitter och ser eländet. Bara för att tio minuter senare spy galla över företeelsen. DET förvånar mig mest. Vad tror man egentligen att man ska få detta år som man inte fått de senaste umfptisju åren?
Nåja, folk gör som dom vill, och jag faller också, till slut, i fällan och ger min syn på cirkusen. Påminner om att man kan titta på något annat, göra något annat.
Gå på promenad.
Ha sex med sig själv.
Ha sex med någon annan.
Rulla tummarna.
Läsa en bok.
Skriv en novell om vedhuggning.
Städa garderoben.
Kom ut ur densamma.
Sortera räkningarna.
Åk till jobbet och sitt hur länge du vill i lunchrummet över en kopp kaffe.
Planera sommarens husjobb.
Prata med din partner (om du har nån, vill säga)
Prata med dig själv (även om du har partner)
Bygg en mobil till barnbarnen.
Bygg en till dig själv.
Tillåt din fantasi spränga alla gränser du inte visste fanns, backa sen tillbaka och spräng dom en gång till bara för att det var så roligt.
Eller nåt.
Melodischlagerspektakelivalen berör oss alla. Alla har någon slags relation till den, även jag, det kommer man inte undan. Men att bli ARG på den, nä, det ids jag inte.
