Läser i tidningen att regeringen nu gått på sin första ”nit” i o m att SD röstade med de rödgröna om besparingar på regeringskansliet med 300 miljoner. Fredrik står i talarstolen och meddelar att nu blir det minsann uppsägningar! Nu går det inte spara inte utan nu åker folk hem!!
Välkommen Fredrik, till den verklighet vi vanliga arbetare levat i de senaste två åren. Många är vi som fått se våra arbetskamrater försvinna från vår arbetsplats. Det finns inget vidrigare än att se dom gå ut genom dörren för sista gången. Visst fanns där en och annan man kanske inte var bästa vän med, men när man ser dom stämpla ut, en efter en, och gå hem finns där inte längre några ovänner, bara förlorade kamrater. Nej, Fredrik, det är inte alls roligt. Det smärtar så gränslöst mycket.
Fredrik, behöver du nån att prata med om detta, hur det känns att nästa fikarast se de tomma stolarna och ofyllda kaffekopparna, att plötsligt upptäcka att det inte är någon kö till tidningen på rasten, att det alltid är ledigt på toaletten, att värmeskåpet för matlådan inte ens är halvfyllt…. ring mig så kan vi snacka om saken.
Det enda som är värre än detta, att se sina kamrater gå ut i arbetslöshet, är att måsta gå ut i arbetslöshet själv. Den känslan lär du aldrig behöva känna.
