Känner mig lite som Moby Dick, kämpar med valen.

Nu står ännu ett riksdags-, landstings- och kommunalval framför oss och jag slås – än en gång – av hur less man blir långt innan det är dags. I flera månader har jag matats med uppgifter om partierna, vad dom säger, vad dom gör men mest av allt, tyvärr, vad ”dom andra” gjort och inte gjort.

Allt mer i rapporteringen handlar om hur affisherna ser ut, ideologisk retorik (det är ”gammal socialdemokratisk jante-flumskola” hit och ”traditionell höger-kapitalistisk-moderat-klasspolitik” dit) och mindre och mindre om innehåll. Mer och mer berättas det om framtoning, talarnas framträdande analyseras, hur är dom klädda, ”såg han inte trött ut”, ”hon verkade ovanligt framåt idag”…. mycket yta, lite innehåll.

Ingen verkar våga dra igång en rejäl debatt om sakfrågor utan allt hamnar i ett märkligt, segt, illaluktande träsk av klyschor och fingerpekning.

Eller så är det bara jag som är trött…..