14 maj skrev jag senast här. Rätt mycket beroende på att det mesta av smågrejerna man skriver hamnar på Fejjan numera.
Semestern börjar lida mot sitt slut, bara en vanlig helg kvar nu, men nån direkt ångest kan jag inte påstå vill infinna sig. Visst, man gruvar sig lite för de tidiga mornarna, att inte förfoga över alla dagens timmar själv, men på det stora hela är jag nöjd med hur min ledighet har varit och kan bara gå vidare med det liv som av automatik går framåt, i alla fall tidsmässigt.
Att vara ledig för mig innebär många saker, men bland det viktigaste är att man inte behöver göra nåt när man vaknar. Nu pratar jag inte om arbete eller projekt, utan att jag bara kan sätta mig i kalsongerna på trappen och kisa mot solen i en kvart. Jag behöver inte ens äta frukost, om jag inte vill. Jag kan se en film, spela ett spel, surfa på nätet, klia katten, ja kort sagt göra precis vad som faller mig in, för jag har semester!
Denna frihet går inte nog att värdera, man uppskattar den alldeles för lite. Övrig tid på året är det fem mornar i veckan med ”upp, toa, frukost, borsta tänder, plocka ihop, iväg till jobbet”, varje morron. Sen blir det helg och lite lugnare, men den här avslappnade, rofyllda, fullständigt harmoniska känslan man har en tisdagmorron mellan sju och halvåtta, med en nattfuktig katt i knät, så kan aldrig en vanlig söndagmorron kännas.
På måndag 5:35 ska man infinna sig på jobbet med någon slags arbetsmoral (nåja… ) och ta sig an det som händer där. Det enda trista brukar vara att JAG har förändrats, på ett eller annat sätt, men på jobbet är det som om tiden står still. Samma problem, samma konflikter, samma snack, samma skämt…. ja, jag klagar inte, på det stora hela trivs jag ju med mitt jobb och mina jobbarkompisar, men nångång vore det kul att bli lite överraskad av sitt arbete.
Av sommarens projekt har en del blivit klara, en del är nära slutet och andra inte ens påbörjade. Det är livet i ett nötskal, det blir som det blir.
Puss på er alla, ifall nån nu ids läsa ända hit!!
