West Side Story.
En klassisk musikal med odödlig musik. Norrlandsoperan sätter upp den och låter Staffan Aspegren och Fredrik Rydman hålla i trådarna.
Föreställningen är helt enkelt enastående. En fantastisk kompott av sång, dans, teater, musik, kärlek, våld och ett hundratal fantastiska hantverkare (i form av dansare, skådespelare, musiker, scenarbetare, ljustekniker osv) som fullkomligt vräker ur sig energi och livsglädje.
Ett makalöst arbete med scenografin utförs av både aktörer och scenarbetare. Kulisserna är flyttbara och används dels som statiska kulisser, men även som rörliga. Entréer görs genom dörrar innan de står på plats, sången påbörjas till vänster på scenen och avslutas till höger. Det klättras och klängs, falls och hoppas, det sjungs och pratas och allt detta görs till den oförglömliga musiken av Leonard Bernstein.
Philip Jalmelid och Frida Jansson gör huvudrollerna, men flera av birollerna är utmärkt utförda. Man bara njuter hela vägen. Ingen länk i kedjan verkar svagare än de andra, alla hjälps åt, man sliter och jobbar, svettas och flämtar. Ett paraply, som senare ska användas som dragkrok, går sönder men ingen störs av fadäsen utan man löser problemet på plats. Skellefteås stoltheter, Olov och Niklas, gör sina (små?) roller med bravur och man häpnar än en gång över hur fantastiskt väl genomtänkt castingen är.
Inga ”stora” namn har använts, även om aktörerna inte är några dunungar utan har en gedigen meritlista, nej här har talangen fått råda fritt. Heder åt Staffan Aspegren för detta! En proffesionellt framförd föreställning. En fröjd, ett minne, och en stor saknad att det är över. Man vill så gärna, precis som vid ens ungdoms biobesök, bara gå direkt från salongen till biljettluckan och köpa en biljett till och smyga in i mörkret igen för att se andra föreställnignen.
Det kan, på ren svenska, tamejfaan inte bli bättre än så här!!
