Blev väckt strax före halvsex av Frasse som tyckte att det var frukostdags. Själv ansåg jag att det var sovadags. Frasse vann. Mat fick han och jag gick till sängs igen. Efter en kvart kom han smygandes och lade sig i mitt knäveck, således väckte han mig en gång till. Vi låg en stund och gosade och jag skulle precis glida bort i drömmens land igen då jag blev – skitnödig! Vis av erfarenhet visste jag att nu är det bara att stiga upp för dagen.
Frasse däremot borrade in sig i MITT varma täcke och sov lungt vidare. 
Men vi ska vara snälla med Frasse för jag är till visshet gränsande sannolikhet säker på att han ser dåligt. I fredags var jag ute och skottade snö. Frasse, som varit ute på turné, kom in på gården, stannade en 15 meter bort och bara stirrade, avvaktande och med ett mycket tydligt kroppsspråk som visade att han inte visste vem som rörde sig på HANS gård. Först när jag ropade till honom ”Tjenare Frasse!” så slappnade han av och kom joggandes för att hälsa på mig.
Vid flera andra tillfällen har han sett att någon kommit (bl a B&Ö, som han känner mycket väl) men innan han hört dom har han vid minst ett tillfälle morrat tyst för sig själv (trots att han legat tryggt i mitt knä) tills han hört deras röster, då har han slappnat av. När han ska hoppa upp och/eller ner från stolar, soffor, byråer osv så siktar han noga, gruvar sig och måttar länge innan han släpper iväg sig. Allt detta sammantaget gör att jag som sagt misstänker att han ser dåligt.
Frasse är en katt med ett hårt liv bakom sig. Vi får behandla honom med den hänsyn och respekt som en 44-åring kräver.
