Helgen som varit har gått i sorterandets och slängandets tecken. Vi har en babbiljard kartonger på vindan som MÅSTE gås igenom innan vi bär dom ut i förrådet. En och annan av dessa KAN vara så gamla som från Bondegatan!! Dvs MINST 6 år gamla!!!
Själv fick jag en ”AHA!” upplevelse på söndagmorron och insåg att jag hade åt helv…. sjuttsingen för mycket grejer och att en rejäl genomgång nu var inte bara av nöden tvungen utan det börjar nästan handla om liv&död.
Typ.
Nästan.
Ungefär.
Jag har i många år suckat över min ena dotters förmåga att samla på sig ”skräp”, dvs småpryttlar av allehanda slag. Denna helg var det bara att inse var denna förmåga kommit ifrån och jag kommer på lämpligt sätt inför samlad familj och släkt framföra mina offentliga ursäkter till denna dotter för alla (nåja, nästan!) ord jag sagt henne i detta ärende!!
Jag kan inte längre ha kvar grejer ”bara för att”. Jag måste lära mig inse att jag inte behöver 12 apparatsladdar, utan jag kan nöja mig med 2-3 kanske. Behövs fler, ja då köper jag en.
Jag har (hade!!) en hel jävla pärm full med registreringskoder till tidigare bortkastade program och spel av olika slag, kvitton på datatillbehör inköpta på 90-talet, utskrifter av mail jag fått från… ”folk”, flygbiljetter, bussbiljetter, turistkartor, 6 gamla hårddiskar (storlekar från 1,6 Gb till 60 Gb), ett gäng gamla (men dock fungerande) telefonmodem, ett par gamla ljudkort, utskrifter av program jag tänkt att ”det där kanske jag kan översätta till svenska nångång och skriva in” (jo, tjena!!), kilometervis med kabel av allenhanda modeller och format, papper, prylar, saker, ting, grejer, manicker och tjafs, eller på ren rak svenska:
SKRÄP!!!!!
Måtte Skogs-Pekka ta mig om jag börjar om igen med detta samlande!! Måste vara sjukligt på nåt sätt….
