Häromdagen snubblade jag över det senaste kvällsnöjet på jobbet. Man går in på företagets intranät, letar upp sina jobbarkompisars ledighetsansökningar och tittar igenom dom. De av våra anställda som kanske inte fullt ut behärskar språket fnissas det åt och skälen till ledigheten analyseras och kommenteras.
Behöver jag säga att jag gick i taket.
Jag tog upp händelsen med platschefen och han inte bara lovade att lösa problemet, han gjorde det också.
Bäst var dock de ursäkter på beteendet som kom. ”Jamen jag har sagt till ”dom” (läs ledningen) att dom borde spärra det!”. Ja, va bra men varför läser du dom själva i alla fall? ”Jamen då får du säga till hela skiftet i sånna fall!!” Nehe. Jag säger till dig som står här och gör det.
Ibland längtar man verkligen till en arbetsplats utan arbetskamrater!!!!!
