Just som snön har lagt sig och stillnat och man börjar finna ett slags jämvikt i sinnet med att snön har kommit för att skottas bort, så hotar SMHI med blidväder och regn. Igen!!

Som jag tidigare har sagt blir jag bara förbannad på detta väder men jag får väl leva med det, eller dö på kuppen. Och dö vill jag ju inte när det kanske vankas fina konserter framöver året. Nä, bäst att hålla sig fast vid livet som om det hängde på det. Livet alltså.

Alla bilar går bra, alla katter mår bra, både jag och Frun mår bra, så de vore väl dumt att klaga. Dumt, men svårt att låta bli.

Ett antal pojkar sparkar av en eller annan anledning ihjäl en annan pojke i Kungsholmen. Vem som provocerade vem låter vi vara osagt men…

”Dom förstod inte att han kunde dö”
”Min klient försvarade sig! Han hade ju redan sår på sig”

Jo, att man kanske inte kan utgå ifrån att alla offer är oskyldiga är väl en sak, men ingen människa förtjänar att dö. Ingen!!

Att hävda att man inte förstår att nån kan dö av den där typen av våld, det är ju som att hävda att:

”Min klient är totalt bombad. Han är så dum att den enklaste tankeverksamhet är för svår för honom. Att man kan dö av sånt våld är så utanför hans begreppsvärld att hela hans existens blir perifer i sammanhanget. Han finns knappt”.

För det kan väl ändå inte vara så att fösvarsadvokaterna menar just det?
Vilket typ av liv har man levat då flera sparkar mot huvudet inte tros kunna göra mer än skada lite grann?

Fast jag skulle ju inte klaga sa jag ju…

Annars är allt bra!